Tigge-Tagga räddad!

  Helt plötsligt stod hon där. Hostade och frös. Lilla igelkotten Tigge-Tagga hade vaknat upp ur vinterdvalan alldeles för tidigt. Mitt i januari. I isande snöslask. Som tur var gick hon rakt in hos djurvännerna på förskolan Lärkan. Som ringde viltvårdaren som gav henne medicin och satte henne i dvala igen. Barnen på förskolan Lärkan i Bjärred skyndade sig in i kapprummet. De hade varit ute och lekt i snön. Snabbt tog de av sig termobyxorna och sprang in i värmen i matsalen. Det gick så fort att dörren inte stängdes, utan blev stående på glänt. – Titta! sa plötsligt...

2995
2995


 

Helt plötsligt stod hon där. Hostade och frös. Lilla igelkotten Tigge-Tagga hade vaknat upp ur vinterdvalan alldeles för tidigt. Mitt i januari. I isande snöslask. Som tur var gick hon rakt in hos djurvännerna på förskolan Lärkan. Som ringde viltvårdaren som gav henne medicin och satte henne i dvala igen.

Barnen på förskolan Lärkan i Bjärred skyndade sig in i kapprummet. De hade varit ute och lekt i snön. Snabbt tog de av sig termobyxorna och sprang in i värmen i matsalen. Det gick så fort att dörren inte stängdes, utan blev stående på glänt.

– Titta! sa plötsligt en av pedagogerna och pekade mot dörröppningen.

Där stod en liten igelkott och kikade in.

– Stackars liten, frös så den skakade, berättar förskolelärare Kirsti Haaland, som direkt hämtade handskar, la ner lite tidningspapper i en låda och lyfte ner den taggiga varelsen. Tigge-Tagga, som barnen kom att kalla henne, hade haft tur när hon klev in på Lärkan. Det är inte vilken förskola som helst, utan de är mycket vana vid djur.

– Vi har ett terrarium med spindlar och ett myrbo, där vi fångat myror med sugburk och lagt in, så att barnen kan se på när de bygger bo. Vi har också fjärilslarver som blir förpuppade och förvandlas till fjärilar, berättar Kirsti, som inte tvekade ett ögonblick att hjälpa den lilla frusna besökaren.

– Barnen åt pyttipanna med stekt ägg. Jag gav igelkotten lite äggula, vatten, knäckebröd och laktosfri mjölk.

Igelkotten hostade. Nosen var så torr att den blivit helt vit. Kirsti visste inte vad hon skulle göra så hon ringde Naturhistoriska museet, men fick inget svar. Sedan försökte hon hos ett terrarium. De hade bara reptiler och reptiler gillar inte igelkottar.

– Jag ringde tidningen Sydsvenskan och frågade vad jag skulle ta mig till? De sa att jag skulle ringa Katastrofhjälp för vilt.

Kirsti hamnade hos viltvårdaren Eva Fallström. Som tur var är Eva expert på just igelkottar och har en ”kotteklinik” i Skanör med plats för ekorrs-, harpalts-, och igelkottspatienter.

De bestämde att Kirsti direkt skulle köra till kliniken. Barnen tog adjö. Hela vägen till Skanör satt igelkotten på passagerarsätet i en låda och hostade.

– Hon hostade väldigt högt, när hon kom hit och hon var mager, hade lite vätskebrist. Jag började ge vätskeersättning och honung. Det var gott för den lilla Tigge-Tagga, minns Eva Fallström, som även gav penicillin, smärtlindring och avmaskningsmedel. Igelkottar kan drabbas av mask i luftrören, vilket kan utvecklas till lunginflammation.

Medicinerna hjälpte. Hostan försvann. En dag var det dags för Tigge-Tagga att gå in i vinterdvala, som också kallas hibernation, igen. Antagligen hade hon vaknat ur sin dvala för tidigt.

– Hon var säkert född sent på hösten och hade nog inte hunnit samla på sig tillräckligt med fett, utan vaknade upp ur vinterdvalan för tidigt av hunger. Januari var en kall månad, så det var nog värmen på dagiset som drog henne dit. Hon frös.

Hur gjorde du för att få henne i dvala igen?

– Man sätter ut igelkotten i kylan i en bur. De börjar äta mindre och bli oroliga. Sen går de in i vinterdvalan. De ”sover” mest hela tiden, men vill ibland vakna och värma sig. Då äter och dricker de lite innan de somnar igen. Att vara i dvala tar på deras fettreserver så det är bra om de har tillgång till mat. Jag hade redan tio igelkottar övervintrade i en bolåda, så där fick Tigge-Tagga också plats. Jag hade ställt fram ett fat med vatten och torrfoder.

99 av 100 igelkottar vaknar upp ur dvalan när det är tillräckligt varmt. En av hundra glömmer att vakna.

– Jag hade en sjusovare i år. I slutet av maj fick vi ställa ut bolådan i värmen och först då vaknade hon.

Vanliga skador hos igelkottarna som kommer till Eva Fallström är att de blivit påkörda i trafiken eller hamnat i en motorgräsklippare. Ofta går det att rädda dem.

– Det är en balansgång att inte få dem för tama. De måste få mat och trygghet men inte fästa sig. Vuxna igelkottar kan man ta hand om men inte ekorrar och kaniner. De hade dött av stress.

Eva tog bilder på Tigge-Tagga under hela vårdtiden och skrev upp hur hon mådde och skickade det till förskolan Lärkan. Barnen älskade när rapporterna kom. Kirsti läste högt och satte upp fotona på väggen.

– Jag skickar alltid mejl med bilder och text till de personer som lämnat in djur till mig. Det betyder mycket för dem att se hur djuret växer, säger Eva.

När Tigge-Tagga kom till kliniken vägde hon bara 280 gram. Taggarna var skröpliga och nosen vit. En vecka senare hade hon gått upp till 400 gram, efter att ätit majsvälling och penicillin. Hon gick in i vinterdvalan i början av februari och kom ut igen den 2 maj. När hon återlämnades på förskolan, den 12 maj, var hon uppe i 766 gram.

– En fantastisk dag. Tv filmade och Eva berättade för barnen vad de ska tänka på när de hittar vilda djur, berättar Kirsti.

Efter samlingen gick alla ut i trädgården och släppte ut Tigge-Tagga, som gav sig iväg i det långa gräset.

– För några dagar sedan berättade ett av barnen att han sett en igelkott i närheten. Kanske var det hon. Man vet aldrig, säger Kirsti och skrattar.

Text: Katarina Hörlin Barnekow