En gång var jag hemlös

Nu har jag samlat mod till att berätta lite mer om mitt liv. Jag minns inte så mycket från min första familj, men jag minns att de en dag bestämt sig för att de inte längre ville ha mig. De lämnade mig vind för våg vid kanten av en väg. Jag hade ingen aning om var jag var och kunde inte vägen hem igen. Det dröjde tack och lov inte så lång tid innan en vänlig människa hittade mig och tog mig till ett ställe utanför Helsingborg. Djurhemmet Tassebo heter det visst. Men det visste jag inte då. Det var...

1433
1433

Nu har jag samlat mod till att berätta lite mer om mitt liv. Jag minns inte så mycket från min första familj, men jag minns att de en dag bestämt sig för att de inte längre ville ha mig. De lämnade mig vind för våg vid kanten av en väg. Jag hade ingen aning om var jag var och kunde inte vägen hem igen.

Det dröjde tack och lov inte så lång tid innan en vänlig människa hittade mig och tog mig till ett ställe utanför Helsingborg. Djurhemmet Tassebo heter det visst. Men det visste jag inte då. Det var ett stort hus med flera olika inhägnader, alla var fulla av andra katter. Det var väldigt läskigt att vara där, de andra katterna tittade så konstigt på mig.

Kvinnan som tydligen ägde alltihop tog mig i famnen och kliade mig bakom örat sådär som jag bara älskar att bli kliad och jag kände mig genast lite tryggare. Men hon hade så många att klia bakom örat att hon inte alltid kunde sitta hos mig. Därför var det ganska ensamt och väldigt jobbigt att vara där.

Jag fick en egen inhägnad som jag delade med en äldre kattkvinna som mest bara sov hela dagarna. Så det började jag också göra. Jag låg faktiskt och sov i min korg dagen innan midsommarafton och hörde inte att dörren till min inhägnad öppnades. Jag vaknade inte förrän en försiktig hand klappade mig på huvudet. Jag trodde att det var kvinnan som kom och ville kela så jag kastade mig ur korgen för att kela tillbaka – men då såg jag att det inte alls var hon. Det var en ung tjej som stod där och tittade på mig.

Inte visste jag då att hon skulle bli min nya matte och min allra bästa vän. Men jag tog en chansning och kelade mig helt elektrisk i pälsen och så fick jag följa med dem hem. Det var den lyckligaste dagen i mitt liv!

Jag tycker att alla som funderar på att skaffa katt ska besöka ett katthem och adoptera en därifrån. Man kanske inte kan rädda hela världen, men man kan rädda någons hela värld – så som min blev räddad!

Här är en länk till Djurhemmet Tassebo: http://www.djurhemmet-tassebo.se/

Såhär trygg som jag är nu borde alla katter få vara. Ingen borde vara hemlös!