När familjedjur dör

Aldrig mer få titta in i sin kompis ögon. Inte känna hans våta nos mot sin kind. Döden är en ofrånkomlig och sorglig del i att ha djur i familjen. Fast det finns sätt att lindra sorgen. ”Vi läste Marsvinspsalmen och tände ett ljus” Isac var mycket ledsen från det hans marsvin dog tills begravningen några dagar senare.   – Sen försvann sorgen ganska snabbt. Fast så fort jag tänker på honom blir jag ledsen. Isac Salomonsson är 7 år. I våras dog hans marsvin Superman. – Han låg död i sin bur. Det var mormor som hittade honom. Jag blev...

30137
30137

Aldrig mer få titta in i sin kompis ögon. Inte känna hans våta nos mot sin kind. Döden är en ofrånkomlig och sorglig del i att ha djur i familjen. Fast det finns sätt att lindra sorgen.

”Vi läste Marsvinspsalmen och tände ett ljus”

Isac var mycket ledsen från det hans marsvin dog tills begravningen några dagar senare.

  – Sen försvann sorgen ganska snabbt. Fast så fort jag tänker på honom blir jag ledsen.

Isac Salomonsson är 7 år. I våras dog hans marsvin Superman.

– Han låg död i sin bur. Det var mormor som hittade honom. Jag blev väldigt ledsen när jag hörde det.

I tre år bodde Superman tillsammans med sin marsvinskompis Spiderman hemma hos Isac och hans familj. Det sista året fick Superman hälsoproblem.

– Han hade haft mycket otur. Superman bestämde allt och  brukade äta upp allt marsvinsgodis. Han blev mätt på det så han åt inte mycket hö och fick för långa tänder. Sen fick han en bubbla på ryggen, som veterinären opererade bort. Så han hade haft en del problem innan han dog.

Det dröjde flera timmar innan beskedet kom att Supermans operation gått bra.

– Jag trodde nästan inte att han klarade sig. Men det gjorde han.

Efter operationen fick Superman speciell näringsrik mat i spruta. Men ett knappt halvår senare somnade han in. När mormor hittade honom stod Spiderman och buffade på hans mage. Mormor la Superman i en ask på en bädd av hö och några dagar senare begravdes han i trädgården.

– Vi ville inte att han skulle ligga mitt på gräsmattan, där vi spelar fotboll, utan valde en plats mellan lekstugan och blommorna. Min mamma grävde ett djupt hål, så att inga vildkatter, hundar eller kaniner skulle kunna gräva upp honom.   Familjen samlades vid graven. Pappan läste ”Marsvinspsalmen” från boken ”Adjö herr Muffin”. De tände ett ljus och stod tysta en stund innan de fyllde på med jord. Överst la de dit blommor och maskrosblad, som Superman älskade.

– Jag tror att det är bra med en begravning. Det är ju inte så kul att inte bli begravd, säger Isac.

  Var du ledsen länge efter begravningen?  

– Sorgen försvinner ganska snabbt. Fast så fort jag tänker på honom blir jag ledsen.

Isac var fyra år när marsvinen flyttade hem till honom och hans lillebror. Först var de lite rädda för att lyfta dem, men efter ett tag gick det bra.

– Det bästa med marsvin är att gosa med dem. Marsvin ska alltid vara minst två ihop och nu letar vi efter en ny kompis till Spiderman. Jag hoppas att det blir en flicka, så att de kan få ungar, säger Isac och ler.

 

Veterinär: Ibland är avlivning det bästa för djuret

Vad gör man egentligen den sorgliga dag när ens djur går bort? Får man begrava undulaten i trädgården? Veterinär Gunnel Anderson vet. Hon har arbetat med smådjur i flera år på Djurkliniken Roslagstull i Stockholm. Rädda Djuren ringde henne och frågade:

Får man begrava ett djur i trädgården?

– Det varierar från kommun till kommun. I vissa får man. I andra inte. Djurägare måste ringa och fråga hur det är just där de bor. Om det är tillåtet måste graven vara minst en halvmeter djup så att inte rävar och andra vilda djur kan gräva upp det, säger Gunnel Anderson, smådjursveterinär på Djurkliniken Roslagstull.

Vad händer med kroppen när djuret avlivats hos veterinären?

– Det vanligaste som sker efteråt är något vi kallar normalkremering.  Då bränns djuret tillsammans med andra djur. Djurägaren får inte tillbaka askan, utan kommunen tar hand om den.

Vad gör man om man vill få tillbaka askan?

– Det går bra, men då ber man om separat kremering. Djuret kremeras för sig själv och askan sparas i en urna som djurägaren hämtar. Detta tar ungefär en månad eftersom krematoriet måste hitta en tid att kremera just det djuret för sig. All annan aska sopas bort först så att det bara blir askan av det egna djuret. Enskild kremering kostar 1500-1600 kronor för en hund och 600-700 kronor för en kanin.

Vad ska man göra om man hittar djuret dött hemma?

– Då kan man ta med det till sin veterinär för kremering. Man lämnar in djuret. Många veterinärer har avtal som gör att de ska ta hand om döda husdjur.

Vad är bäst för djuret, att det dör hemma eller avlivas hos veterinär?

– Jag hoppas att de flesta djur dör hos veterinären. Det är en förmån att kunna hjälpa djuret att lindra smärtan den sista svåra jobbiga tiden. Djur ska aldrig behöva lida och om djuret avlivas hos veterinären slipper det lidande.

Får barn vara med när ett familjedjur ska avlivas?

– Ja. Jag har varit med om många gånger att barn följt med hit när djuret avlivats. Det är föräldrarna som bestämmer om de tycker det är lämpligt. Jag som veterinär har absolut inget emot om barnet är med. Tvärtom. Det är en del av uppfostran som djurägare att även se den sidan. Det är viktigt. Väldigt många barn sköter stunden kring avlivningen väldigt fint och är bra stöd för djuret. Trots att de varit ledsna har de hållit sig lugna och klappat sitt djur, därmed har de gjort det till ett fint avslut även för djuret.

Har det hänt att det inte varit lugnt?

– Ja. Ibland kommer det som en chock för barnet att deras djur inte kan komma med hem igen, utan måste avlivas. De kanske inte insett allvaret, och det kan bli väldigt jobbiga situationer när barnet inser att det inte kommer att klara sig. Ibland kan jag säga att ni får åka hem, gosa och säga farväl, och komma tillbaka i morgon. Det dygnet kan vara väldigt värdefullt för många djurägare, att hinna säga farväl och smälta beskedet.

Varför kan man inte alltid ge djuret ett extradygn?

– Ibland kan man inte göra det eftersom djuret lider otroligt mycket. Om det handlar om andnöd kan man inte vänta, eftersom detta att kippa efter luft ger en enorm ångest.  Ju mindre djur desto snabbare ämnesomsättning och desto fortare sprider sig sjukdomen. Jag som veterinär är ju den som ska se till djurets bästa. Föräldrarna får se till barnets bästa. Och även om jag förstår att barnet blir ledset måste jag ändå göra det som är bäst för djuret. Och det är att se till att det inte lider i onödan. Ibland är avlivning det mest skonsamma. Vill man som förälder underlätta för barnet tror jag att det är bra att prata om att någon gång kommer djuret att dö, redan innan det ens blivit sjukt.

 Så länge lever familjedjuren i snitt

  • Hund: 10-15 år
  • Hamster: 2 år.
  • Marsvin: 5 år.
  • Undulat: 4-5 år, men de borde kunna bli uppåt 15 år.
  • Kanin: 6-7 år, men allt fler blir 8-10 år.
  • Katt: Cirka 14 år, kan bli 20 år.

 

Psykolog Hanna om att sörja

Gråta. Begrava. Skapa en minnesplats. Det finns många sätt att lindra sorgen efter ett älskat familjedjur. Barnpsykolog Hanna Thermaenius  berättar mer.

Vad gör man när det känns som om hjärtat ska brista av saknad?

– Man gråter och sörjer. Man får sörja när man är ledsen.

Hur är det möjligt att tycka så mycket om ett litet djur, som en hamster, fastän den egentligen inte kan prata med en?

– Vi lägger in mänskliga egenskaper i djuren. Vad de tycker, känner och tänker. Det är viktigt för omvårdnaden. Vi vill göra djuren glada och tar hand om dem på bästa sätt.

Vissa barn kan vara ledsna lång tid efter att familjedjuret dött, hur länge kan man sakna ett djur egentligen?

– Det är naturligt att vara ledsen. Men är man det stora delar av dagen, inte kan sova längre eller inte vill leka med sina kompisar då får man försöka tänka på om det kanske står för något annat.

Kan man få ett nytt djur och tycka om det utan att få dåligt samvete?

– Ja! Det är ju ett sätt att hedra djuret som dött. Man kan tänka att ”det var så mysigt att ha dig som kanin att jag vill ha en ny” och kanske kan den första kaninen se det från sin kaninhimmel och bli glad.

Finns det några råd du kan ge som kan lindra sorgen?

– Man kan läsa böcker om när djur går bort. ”Adjö herr Muffin” är en mycket fin bok som handlar om att ta farväl. Sen tror jag också att det är viktigt att man inte är ensam i all sorg. När man städar ur buren ska man kanske inte vara själv, utan ha en vuxen med sig som kan hjälpa till.

Har du haft djur när du var liten som dog?

– Jag har haft hundar, marsvin, katter. Det var en stor sorg när de gick bort. Hundarna blev avlivade, men de andra djuren minns jag att det också kändes obehagligt att se när de blev gamla, eftersom man förstod att de nog inte skulle leva så länge till.

Är det viktigt att ta farväl?

– Ja, det är viktigt med rutiner. Att man begraver djuret, kanske har en liten minnesplats, en sten om man har en trädgård, eller kanske en blomma i kruka som man kan ha inomhus som en minnesplats. Man kan ta fram fotografier på sitt djur, jag har fortfarande foton på mina hundar, och jag tänker ofta på dem, att det här skulle de tycka om. Man kan också ha en sten inomhus och kanske skriva djurets namn på det, säger Hanna Thermaenius, barnpsykolog, på BUP Brommaplan i Stockholm.

 

Bra böcker om familjedjur som dör

Ibland när något svårt händer kan det vara en tröst att läsa om hur andra gjort för att komma vidare. Vi bad bibliotekarien Inka dela med sig av sina bästa tips på barnböcker om djur som dör.

  • ”Adjö, herr Muffin” av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm
  • ”En stjärna vid namn Ajax” av Ulf Stark och Stina Wirsén
  • ”Rufus i underjorden” av Jöns Mellgren
  • ”Hunden som log” av Ulf Stark och Ulf Crona
  • ”Kattmumien” av Jacqueline Wilson
  • ”God natt min katt” av Linda Skugge och Kristina Digman
  • ”Grodan och fågelsången” av Max Velthuijs
  • ”Frankensteins katt” av Mikael Engström och Helena Willis
  • ”Dagbok från hönshuset” av Barbro Lindgren och Kristina Digman
  • ”Anden, döden och tulpanen” av Wolf Erlbruch
  • ”Lilla faster och saknaden” av Harriet Abrahamsson och Karin Ducander
  • ”Att förlora en hund” av Mickie Gustafson
  • ”Roy” av Gro Dahle och Svein Nyhus

 

Boktips: Inka Grazyna Szewczyk, Stockholms stadsbibliotek
Text och foto: Katarina Hörlin
Källa: Hanna Thermaenius, barnpsykolog, Stockholm