Djur på stranden

Fiskmåsar kan du se i hela Sverige, ända upp till fjällen. Ibland rör de sig även i städerna, men oftast håller de till nära vatten. De vuxna fiskmåsarna har en grå ovansida men resten av kroppen är vit. Deras näbbar och ben är gula och vingarnas spetsar är svarta. Men det vanligaste kännetecknet är nog ändå deras läten. Vanligaste lätet ett gällt ”ki-ia”. Har även ett skrockande ”kak-kak-kak”.

1702
1702
Fiskmås sitter på en sten
Foto: Wolfgang Kruck

Fiskmåsar finns nästan överallt

Det uppskattas att det finns flera miljoner individer i världen, i Sverige tror man att det lever mellan hundra tusen och tvåhundra tusen fiskmåsar. Men på vintern flyttar de flesta av dem söderut för att det blir för kallt här. Hur många som stannar kvar på södra Sveriges kuster beror på hur varm vintern är.

Det är lätt att förväxla fiskmåsen med gråtruten eller skrattmåsen. Då är bra knep att tänka på att om fågeln har ett brunt huvud så är det en gråtrut. Har fågeln röd näbb med svart spets så är det en vuxen skrattmås och inte en fiskmås.

Maneter glider omkring i havet

Blå maneter som flyter under vattnet
Foto: Alberto Loyo

Maneter tillhör nässeldjuren och lever i havet. De har en livscykel som växlar mellan två stadier, ett polypstadium där maneten sitter fast i botten och ett medusastadium där de simmar fritt. Maneterna är i medusastadium på sommaren och det är därför du kan se dem glida omkring i havet när du badar. Maneten består till stor del av vatten och har sin mun på undersidan. På kanten på undersidan finns också en krans av tentakler.

Det finns över 200 olika arter maneter i världen, men den vi oftast ser i Sverige kallas öronmaneten. De kan bli upp till 25 centimeter i diameter – alltså om du skulle mäta med en linjal rakt över maneten – men oftast är de som finns runt stränderna bara 15 centimeter. Öronmaneten är svagt gråblå och nästan genomskinliga. Deras små tentakler märks knappt för att de är så små.

Brännmaneterna däremot märks däremot. De har en rödorange klocka och långa, nästan osynliga bränntrådar som är svåra att upptäcka. När de träffar huden på en människa kan det kännas som det bränns och kliar. I deras bränntrådar finns nässelceller som innehåller gift, när man råkar simma in i en brännmanet så går nässelcellerna sönder och då skjuts små trådar ut och gift sprutas in i huden. Om du råkar bli bränd av en manet ska du skölja med vatten, då spolas trådarna bort från huden. Du kan också försöka skrapa bort trådarna men gnugga inte med en handduk, då kanske fler nässelceller går sönder, aj aj!

Strandkrabban är expert på att gömma sig

Strandkrabban kommer från Atlanten men finns även att se i Sverige vid Östersjön. De brukar hittas vid stranden, det hörs ju på namnet, men kan också gömma sig nere på 40 meters djup i havet. Eftersom strandkrabban lever vid stränder så kan den klara sig ovanför vattenytan en stund. Så länge de inte torkar ut och deras gälar, som de andas med, är fuktiga så kan de andas även uppe på stranden.

Krabborna lever ett farligt liv eftersom de har många fiender. Deras bästa försvar är faktiskt inte deras klor eller snabba reflexer, utan att de lätt kan kamouflera sig. Det betyder att deras färg är så lik sanden som finns på stranden och havsbotten att de kan gömma sig. Krabborna har också bra koll på vad det finns för gömställen omkring sig och kan snabbt gräva ner sig i sand eller lera för att gömma sig för fienderna.

Sommaren är den tiden på året som strandkrabborna är mest aktiva. När det blir kallare i vattnet på vintern så använder krabban mycket av sin energi på att hålla värmen, så då orkar den inte göra så mycket annat. Ofta gräver de ner sig på några meters djup, för att vattnet är varmare där, och går i vinterdvala.

Skräddaren kan gå på vatten

Tre skräddare sitter på vattenyta
Foto: Jan Miko

Skräddare är en vattenlevande insekt som kan ses vid mindre vattendrag. Skräddaren kan inte simma så det är tur att den kan gå på vatten. Det kan de göra för att deras bakersta fyra ben är förlängda och har hår på sig som stöter bort vatten. Då bärs skräddaren upp av vattnets ytspänning. Ytspänning uppstår mellan luft och vatten och blir som en hinna på vattenytan. Ytspänningen är till exempel anledningen till att en vattendroppe är rund.

Skräddaren har totalt sex ben, precis som andra insekter, tre på varje sida. De två som sitter längst fram är små och används för att fånga byten som de hittar på vattenytan. Benen i mitten används för att springa på vattenytan och benen längst bak används för att styra. Dessutom har de två långa antenner. Skräddarens hemliga knep är också att den kan smörja in sig med en oljig vätska från munnen som ökar ytspänningen på vattnet.

Det är lättast att se skräddare i sötvatten som är stillastående, som dammar och sjöar, men de kan också finnas på andra platser. Skräddaren kan endast se ungefär 20 centimeter framför sig och hittar sina byten genom att de känner vibrationer i vattenytan.