Andreas tog hand om chinchillor i nöd

Andreas Nordvall bor tillsammans med fyra chinchillor: Totoro, Sotis, Barba och Murphy. Totoro och Sotis flyttade in till honom under hösten 2014 och ungefär ett halvår senare kom Barba med sitt barn Murphy och två nyfödda chinchillabäbisar, men de flyttade när de vuxit lite.

1657
1657

Chinchillorna kommer från Sveriges sista chinchillafarm. Där föddes de upp för att man ville göra kläder av deras päls, men till slut fick farmen stänga. Idag föds inte chinchillor och rävar längre upp på farmer i Sverige för deras päls.

– Den som ägde farmen hade brutit mot många regler i flera år, så till slut kom polisen och hämtade alla chinchillor, berättar Andreas. Organisationen Djurrättsalliansen tog hand om dem och såg till att de fick nya och bra hem runt om i Sverige.

Barba flyttade till ett annat hem innan hon kom till Andreas, och födde Murphy några dagar efter att hon kommit dit. Så Murphy har aldrig behövt leva på en farm utan har alltid haft ett hem där hon får finnas till för sin egen skull.

– Det är nog därför hon är lite mer bekymmerslös än vad de andra är, tror Andreas.

Andreas hade inte haft chinchillor tidigare, men däremot kaniner i familjen när han var yngre.

– Jag valde att adoptera chinchillorna för att jag visste att det fanns massa djur som hade det dåligt och som behövde bra hem där de kunde få leva lite godare. 

För det mesta sköter chinchillor sig själva, men det är ändå en hel del att tänka på, berättar Andreas. De är till exempel väldigt petiga med maten, de ska mest ha fiberrik mat, inget sött eller fett. De gillar pinnar med bark och hö.

En annan viktig sak är att de inte får bli blöta, däremot vill de gärna bada i sand ibland. Chinchillor har nämligen så tjock päls att om de blev blöta skulle de aldrig torka igen. Därför badar de i sand istället.

– Det tycker de är jätteskönt! De behöver också mycket utrymme, särskilt på höjden. De måste kunna få klättra och hoppa lite, det är så de vill ha det. De är inte så keliga, de är inte den sortens djur som gillar att bli hållna och klappade. De gosar mest med varandra när de sover.

Det är såklart också viktigt att se till att det inte finns sladdar och kablar framme som de kan komma åt. De gillar att äta och tugga på sådant. Andreas tänker att de ser det som tuggummi, fast det är såklart farligt för dem.

Chinchillor är dessutom nattdjur, på dagen vilar och sover de mest. När det sedan blir kväll och natt så är de vakna.

– Då gillar de att springa och hoppa runt lite. På kvällar släpper jag ut dem ibland när jag ser på film, och om jag vaknar på natten kan jag höra dem hoppa runt i buren.

Flera gånger på nätterna har de lyckats rymma från sina burar. De är väldigt luriga och smidiga, de kan klättra bra och klämma sig igenom trånga utrymmen.

– En natt för länge sedan så vaknade jag av att jag hörde trippande ljud under sängen, skrattar Andreas.

Det bästa med chinchillor enligt Andreas är att de är väldigt smarta och luriga. Han fick jobba hårt för att täta till så att de inte kom åt sladdar och liknande. De lyckades nästan alltid hitta ett hål eller ta sig över hindren.

– De är envisa och nyfikna, nästan steget före. Jag köpte en aktivitetsleksak som egentligen är för hundar åt dem, en sådan där en kan lägga godis under lock. Första kvällen hade de listat ut hur den fungerade helt själva och tömt alla fack på godis.

Men det går ju inte heller att missa att de till utseendet både är charmiga och söta.

– Deras bäbisar är något av det sötaste som finns. Chinchillor har förresten sina bäbisar i magen väldigt länge, så de kan springa och klättra direkt när de föds, berättar Andreas

Precis som alla djur, även vi människor, är chinchillor olika. Andreas fyra chinchillavänner har alla olika personligheter.

Murphy vilar

Totoro är framåt och äventyrlig och inte så rädd av sig. Han kan nyfiken komma fram och undra vad som händer, han är först ut av honom och Sotis om jag öppnar deras bur. Han springer ut och leker och när han är färdig så hoppar han in igen och lägger sig.

Sotis är mer tillbakadragen, mer rädd och försiktig.  I början så gömde hon sig mest inne i deras små trästugor som jag gett dem, där inne satt hon och lät väldigt onöjd. Ja, en skulle kunna säga att hon var sotis över allt det nya och läskiga helt enkelt. Men nu är hon inte så rädd längre. Hon är lugn, inte så äventyrlig av sig.

Barba är äldst av alla och har fött flera kullar barn, jag vet inte hur många. Hon har alltid ett vakande öga öppet och en kan se hur hon är mamman bland alla. Den som vill bestämma och som är redo ifall ett hot kommer. Hon har varit väldigt skeptisk, men hon har förstått att jag inte är så farlig efter ett tag. Men hon är nog inte van vid människor som inte vill göra henne illa. Hon har nog varit med om en del i sitt liv innan hon kom hem till mig.

Murphy är yngst och hon är den vildaste och mest bortskämda av dem alla, bekymmerslös och lever loppan.  Hon och Totoro är ganska lika men Murphy är ännu lite lekfullare och äventyrligare. Ger jag dem godis så är det hon som är först framme och riktigt rycker godisbitarna ur handen på mig. Lite envis är hon också, vill hon undersöka ett ställe och jag försöker knuffa bort henne så stretar hon emot och ger sig inte.