Marsvinens räddning

Det kuttrar och prasslar nere i källaren på Hisingen i Göteborg. Här håller Eragons till, som är ett omplaceringshem för marsvin. Hur många timmar som Irene Ljunggren är här på en vecka, vågar hon knappt erkänna. Marsvinen är hennes liv. Hon hjälper dem att få nya hem, när deras gamla familjer inte längre vill eller kan ta hand om dem. Marsvin är inte högljudda och det luktar inget särskilt i rummet, bara en vag doft av hö. Just nu bor...

980
980

Det kuttrar och prasslar nere i källaren på Hisingen i Göteborg. Här håller Eragons till, som är ett omplaceringshem för marsvin. Hur många timmar som Irene Ljunggren är här på en vecka, vågar hon knappt erkänna. Marsvinen är hennes liv. Hon hjälper dem att få nya hem, när deras gamla familjer inte längre vill eller kan ta hand om dem.

Marsvin är inte högljudda och det luktar inget särskilt i rummet, bara en vag doft av hö. Just nu bor det omkring 40 marsvin på Eragons. Irene lyckas ganska bra med att hålla reda på vem som är vem och alla har namn, som Pelle, Ester, Joe och Sue Ellen. De är bruna, beiga, svarta, vita, fläckiga…ja, alla sorter man kan tänka sig. Det är ett härligt gäng med modiga och blyga, skuttande och tuggande pälslimpor.
– Jag önskar så klart att Eragons inte skulle behövas men samtidigt är jag glad att jag får dela mitt liv med de här underbara djuren. Det finns inga snällare djur än marsvin, säger Irene och placerar ut blomkålsblast åt alla.

 

Om Irene har en dålig dag, blir hon genast glad igen när hon kommer till Eragons och hör kuttrandet från djuren. Det är lätt att förstå. På golvet i olika inhängnader myser det marsvin överallt, inbäddade i hö eller under små pallar som får agera hus. Just nu är det marsvinsstopp. Det får helt enkelt inte plats fler och de mår inte bra om de får leva för trångt.

Irene låter sorgsen när hon berättar om hur vissa av marsvinen hamnat på Eragons. Ofta har vuxna skaffat marsvin åt sina barn, som sedan tröttnat. Eller så har man kanske drabbats av allergi och måste lämna bort sina små vänner. Vissa är ledsna och gråter men Irene tycker ändå att det är viktigt att man tar reda på om man är allergisk, innan man skaffar ett djur.
– Det har hänt att någon lämnat marsvin i en kartong utanför Eragons port, som om de vore en påse potatis. Det är sorgligt att djuren inte är värda mer än så för vissa. Att skaffa marsvin är ett stort beslut som man ska tänka igenom noga, säger Irene.

Men mitt i det sorgliga finns ljusglimtar. Djuren på Eragons ska omplaceras och få nya, kärleksfulla hem. När Rädda Djuren kommer på besök, har två marsvin precis blivit tingade och ska hämtas i slutet av veckan. Irene är kritisk till att köpa djur i zoobutik. Det är bättre att ta hand om dem som redan finns, i stället för att föda upp nya.
– Jag gick till en zooaffär för 13 år sedan och köpte två marsvin till mina barn. Jag blev helt uppslukad och började gå på utställningar. Men snart upptäckte jag att utställarvärlden inte var till för marsvinen. Den var till för människorna, säger Irene.

 

Många marsvin avlas fram för att få platta nosar och jättelångt hår. Det betyder att när man föder upp marsvin, ser man till att de djur som har en viss egenskap parar sig med varandra. Så småningom har man fått fram marsvinsungar som är söta men som kanske inte alltid är så friska, berättar Irene. Till exempel är det svårt att sköta det långa håret och många marsvin drabbas av svamp och skabb.
– Jag blev ledsen och arg över hur marsvinen behandlades av många som ställer ut. Jag vet att jag låter hård och många kanske tycker att jag är lite bråkig men jag har lärt mig mycket om marsvin under åren. Egentligen ska ju marsvin inte ens leva hos oss människor.

Marsvinen kommer från början från Sydamerika och lever i små flockar med upp till tio kompisar. De tycker om att rusa fram genom högt gräs, där de kan söka skydd och leta mat. De vill leva tillsammans med andra marsvin, på stora ytor.
– Deras naturliga liv är ganska långt ifrån trånga burar och utställningar, där pälsen ångas med plattång och de badas med blekande schampo. Allt för att vi ska vinna fina priser, säger Irene.

Det tuggas frenetiskt i alla inhägnader. Marsvinen samlas runt godsakerna och glömmer plötsligt bort att vår fotograf ligger raklång i höet och tar bilder. Marsvin äter 20 timmar om dygnet och det är viktigt att tänka på vilken mat man ger dem. Marsvin ska äta 80 procent hö och 20 procent grönsaker, som till exempel morot, vitkål, broccoli och röd paprika.
– Friska marsvin ska egentligen inte äta pellets. Pellets innehåller alldeles för mycket kalorier, som gör marsvinen tjocka och då kan de bli sjuka. När de är små och växer eller när de är underviktiga, då kan det vara okej med pellets i små mängder, säger Irene.

Det finns mycket att tänka på när man skaffar ett marsvin. Det är ett stort ansvar man tagit på sig och de vuxna måste räkna med att hjälpa till. Marsvin kan bli uppåt sju år och de behöver stort utrymme, bra mat, omvårdnad och kompisar. Hö ska köpas, klor ska klippas och ibland behöver de bad och borstning.

 

Det finns massor att lära sig innan man tar ett beslut. Irene läser gärna böcker och pratar med veterinärer, för att kunna erbjuda marsvinen ett så bra liv som möjligt.
– Tyvärr bor många marsvin ensamma i små burar. Marsvin är inga burdjur. Förresten, det finns inga djur som trivs i burar, säger Irene.

Några saker att tänka på när man tar hand om marsvin:

– Marsvin ska alltid ha en marsvinskompis.
– Marsvin behöver röra sig på större ytor – inte bara i bur.
– Håll bra koll på marsvinen! De är experter på att dölja sjukdomar.
– Hö och c-vitaminrika grönsaker är A och O.
– Se dina marsvin som familjemedlemmar och inte som ägodelar.
– Läs på ordentligt innan du skaffar ett marsvin.

Källa: Mitt husdjur marsvinet av Mia Winge

Text: Jenny Luks

Foto: Hendrik Zeitler